söndag 8 september 2013

På taniga ben.



Hon springer på taniga ben.

Den där flickan.

Den där flickan som Mikael sjunger om.

Det kunde varit jag.

På mina taniga ben
sprang jag
som barn.

Lyckligt ovetande om livets smärtor
som komma skulle.

Precis som det ska vara
när man är barn

och

springer på taniga ben
//Caja

fredag 10 februari 2012

Vinter vs Sommar.


Vintersol
Sommarsol

Samma himmel.

Vinterkjol
Sommarkjol

Samma ben.

Vinterdäck
Sommardäck

Samma bil.

Lika-Olika
fast ändå..

Samma liv.


söndag 15 januari 2012

Vi två.


Du och jag
vi står här,
som två träd.

Finns där
för varandra.

Rotsystemet ser till
att vi håller oss
på fötter.

Tillsammans är vi
vår egen dunge.
//caja

lördag 29 oktober 2011

Min väg.


Jag är på väg.
Jag har kommit en bit.
Jag kan le igen, allt oftare tillåter jag mig att
skratta...

Min väg är lång och krokig.
Jag måste gå den själv.
Nära och kära finns där i kanten, men det är min väg
som jag traskar.....

Ingen annan kan förstå,
vilka mödor det är att gå.
Målet ska nås, att kunna försonas med smärtan
göra den till en del av mitt liv.

Livet som jag faktiskt en gång valt att fortsätta,
det är nu och framtiden som gäller.
Hur den ser ut vet ingen,
ingen alls faktiskt...


Jag fortsätter att gå,
ibland framåt
och
ibland bakåt.

Men jag går.
//caja

fredag 16 september 2011

Faith Hope and Love!


Tro! Hopp! Kärlek!

Tron försöker jag ha.
Hoppet visar sig ibland.
Kärleken är starkare än bojan kring min fot.
//caja

fredag 12 augusti 2011

Jordgubbarnas tid är över.

Med sorg i hjärtat inser jag att de sista gubbarna inte kommer att mogna.

Gummistövlarna är fyllda av regnvatten,
 plask, plask...

Blommorna sträcker sig längtande
efter solens strålar.

Kvällarna är kyliga och jag sveper filten om mig
där jag sitter i soffan och ser
mörkret falla utanför
mitt fönster.

Snart är hösten här,
inte än men snart,
snart.
//caja

måndag 25 juli 2011

Änglavita tankar.

Som ängelns vita vingar
fladdrar  ljuset förbi.

Allt det vita sveper in
mina sinnen.

Smeker mig varsamt,
fjäderlätt.

Låter mig ryckas med i vinden
som luktar nytvättade
vita lakan.

Jag drömmer mig bort i det vita ljuset
vill stanna där i trygghetens
famn.
//caja

måndag 27 juni 2011

Kärt besök.



Solens varma strålar
omfamnar min onda
och stela kropp.

Jag tar välkomnar dem som om
de vore ett besök från
min käraste vän. 

Sparar  känslan i mitt
hemliga hjärterum
och plockar fram den
i nattens mörkaste timme 
då det är ensamt och kallt.
//caja

tisdag 10 maj 2011

Jag ska flyga igen!



Kroppen smärtar med oändliga värktimmar,
ska jag aldrig bli fri?

Själen smärtar när jag ser det djupa hålet,
jag klänger mig fast vid kanten.

Jag känner mig ibland som en levande död,
utan värdigt liv, trött på allt.

Men så ser jag solen skymta fram mellan molnen,
då vet jag att jag kan och jag vill lite till.

Likt nyckelpigan provar jag åter mina vingar,
jag ska bara klättra upp på ett grässtrå.

Så kan jag flyga igen.
//caja

onsdag 13 april 2011

Hopp!

Det är kväll och skymningen närmar sig med stormsteg.

Jag kurar ihop mig under filten och låter den komma.

Det är en ny dag i morgon och med den kommer hoppet.

Hoppet, ljuset och värmen.
//caja

söndag 10 april 2011

Liv eller död?



Får man lov att tycka att livet inte har någon mening?
Får man lov att vilja dö en smula?


Får man lov att tycka illa om livet, all smärta det orsakar?
Får man lov att vilja dö en smula?

Får man det, fastän att livet trots allt har en mening?
Får man lov att vilja dö en smula?


Är det det som kallas egen vilja?


Får man lov att säga så? Inte egentligen. . . .
Ingen vill höra det, men ändå säger jag:


Får jag lov att vilja dö en smula?


Att vilja och att göra, däri ligger den väsentliga skillnaden.
Får jag lov att välja livet?
//caja

söndag 3 april 2011

Smärta!



S
s som i smärta
M
men...
Ä
ärligt...
R
rör mig inte mer!
T
tacka för dig och...
A
avgå, plz!
//caja

lördag 2 april 2011

När jag blundar!


När jag blundar.....

sitter jag på bryggan,
dinglar med benen
ner i  det ljumma
vattnet.

Jag bär bara linne och shorts,
en handduk är med..
ifall....


När jag öppnar ögonen....

står jag på bryggan,
provar isen
försiktigt
med ett ben
i taget.

Jag bär vinterjacka och kängor,
ispikarna är med..
ifall....

Jag tror jag blundar igen!
//caja


onsdag 30 mars 2011

Sover du?

Nattmörkret skrämmer mig,
jag ligger där och blundar.

Skuggorna från trädens grenar,
sträcker sig in.

Det vill fånga mig med sina knotiga
fingrar.

Linda in mig i dess bark,
skrämma mig,
till sömns.

Sover du nu frågar mångubben?
Jag vet inte är mitt svar.
//caja

Rädsla!

Jag träffade en vän igår,
han var ledsen.

Jag såg förtvivlan i hans ögon,
 saknaden och sorgen.

Han fick en kram av mig,
jag hoppas han förstod,
att jag bryr mig om.

Det gör ont när hjärtan brister,
hur lagar man det?

Tiden får visa hur det går till,
visa att vi trots allt,
kan le.

Rädslan för en ny framtid,
måste få finnas där.

Hans framtid är ny,
aldrig påtänkt...

Klart att han är rädd!
//caja

söndag 20 mars 2011

Ur jorden.


Ur den sovande jorden
tränger ni upp.

Nyfiket sträcker ni
era gröna stjälkar.

De vita skira knopparna
lyser upp bland löven.

Snödroppar små
om ni visste...

Hur vi längtat efter er,
energin ni skänker.

I väntan på 
våren och värmen
//caja 

tisdag 8 mars 2011

Hallå världen!

Röde Ragnar
Hallå världen här kommer jag,
Röde Ragnar!

Oj, vad stort det var här ute.
Det hade jag aldrig trott.

Jag spejar framåt, bakåt,
uppåt.....

Vad finns det här ute?

Min matte har varnat mig,
men för vad?

Vad är det hon är rädd för,
säg mig vad....
//caja

lördag 5 mars 2011

Jag och Ted.

photo by caja


Jag vill också ha
en egen måne

Den där Ted
han har ju en....

Får jag plats på hans?
Eller måste jag
skaffa mig en egen?

Jag vill nog ha
en egen

Som jag kan åka till
där allting ordnar
sig.
//caja


lördag 26 februari 2011

En liten flicka!

Bild från www.banksy.co.uk



Det var en gång en flicka som stod med sin lilla röda resväska och den bruna nallen i sin hand. Hon stod där ensam och tittade upp mot en mörk himmel, strax skulle hon åka över ett stort och skrämmande hav.

Någon hade efter lång väntan fått detta barnet till sitt, båtresan var deras värkmonster och förlossning!

Hon kom till ett nytt land, hennes lilla röda resväska blev undangömd, bortglömd. . .precis som om den aldrig hade funnits. Hade den kanske likt en ulltuss eller en röd ballong blåst iväg. . .

Nej, och inte hade den hissats upp till gårdens flaggstångsknopp, ingen utomstående hade heller lagt rabarber på den. . .

Någon visste var den lilla röda väskan befann sig, men dennes läppar var  orubbligt stängda för tid och evighet.

Väskan var för flickan lite helig och en smula oumbärlig och hon kunde bara med avsky se på när den ofrivilligt fylldes på med livets smutsiga jord under åren som gick.

Den röda resväskan kom att bli den ryggsäck hon blev tvungen att bära med sig, det krävdes styrka att bära den genom livet och kunskap att lära sig balansera på den smala vägen som trots allt gick framåt.

Likt en sammetslen katt med silkestassar böjer hon nu ödmjukt på nacken, bugar djupt för sin älskade syster. . . .hon som varit hennes vän och själsfrände på den krokiga stig som vi kallar liv.

Av kärlek och glädje vill hon nu skänka denna syster en berlock, ett hjärta i silver likt en morgongåva till livet självt.

Att vara två i en solnedgång kallar hon lycka!

Denna livets vänskap är röd som kärleken, outtömlig som havet, formbar som en sandstrand, tjock som dimma och lika älskad som den lilla röda väskan i handen på den ensamma flickan där hon kom från ett främmande land.


. . . och ja, den lilla flickan är. . .jag. . .
 //caja

tisdag 22 februari 2011

Lilla flinga...



Akta dig du lilla
vita flinga.

Akta dig för
solens
varma
strimma.

Akta dig för den....

Den äter upp dig,
den slukar dig hel

Lilla flinga akta dig,
akta dig,
akta dig...

Annars tar jag
dig....
//caja

torsdag 17 februari 2011

När kommer den?



Jag vill ha vår och
känna jordens
dofter kittla
i min 
näsa

Jag vill känna
solens strålar
smeka mitt
 ansikte

Jag vill höra
fåglarna sjunga
sin lovsång till 
våren i mitt
öra

Jag vill se
grönskan
försiktigt
spira i mitt
öga

Hela min kropp
längtar
och
trängtar
efter
våren

När kommer den?
//caja

onsdag 16 februari 2011

Kläddilin.

Jag klär mig i lin,
när jag vill känna 
mig fin.

Linets lite sträva yta,
får mitt sinne att
flyta.

Trådarna utvinns från 
Linneblommans
vackra stjälk.

Enkla tyger, men ack
så vackra.

Ett tyg som i årtusendena tre
klätt både kungar 
och dem brevé.

Jag använder lin,
när jag vill känna
mig fin.

Sjösätta minnen,
låta tankarna
fly...

Till en bättre värld,
där linnet blivit
en naturlig del i
vardagens flärd.
//caja



måndag 14 februari 2011

Hjärtan!



Hjärtan kan brista och bli hela igen.

Ibland läks de samma dag,
ibland blir det ett helt annat
jag...

Hjärtan sätts i brand, ibland.

Några har ett hjärta av is.

Men när bränderna släckts,
isen har smält bort och
det spruckna är lagat.

Då står vi där tillsammans,
eller var och en för sig....

Med ett hjärta som i grund och botten
är den andres ganska likt!
//caja


fredag 11 februari 2011

Värme.

Värmen är bara ett knapptryck iväg.
Den finns i min dator,
i mina bilder.

Jag kan ta fram dem när jag vill.
Med ett knapptryck,
är jag där.

Ett ögonblicks sekund av väntan.
Så står jag där,
på stranden.

För att i precis sekunden efteråt,
finnas här i landet,
i kylan och mörkret.

Men jag är i den trygga famn
som finns här,
för mig.

Det är DEN som ger mig,
ger mig den bästa
värmen av allt.
//caja


torsdag 10 februari 2011

Ett barn.

Vår son.


Han ligger bredvid mig på sin pappas huvudkudde.
Jag svalkar hans panna med en fuktig handduk,
torkar en tår som trillar.....


Jag möter hans blick, den säger tack.
Hans mun säger, jag älskar dig
mamma.


Åh lilla unge vad jag älskar dig!
Jag vill ha dig nära, nära....tills febern är borta.


Fast du snart är tolv är du sårbar och liten
när du är sjuk.....


Tack för att jag får vara nära dig!
//caja

Änglarna och vi.

Änglarna sjunger sin sång.
Sjunger för oss,
som är kvar
här på jorden.


Vi som finns här,
sänder våra tankar

till  dem
som är
i himlen.


Änglarna finns här,
de finns i våra rum.
Fast vi inte ser,
så finns de där
intill oss


De hör våra tankar.
//caja

Återhämtning.


Alla dagar är smärtsamma dagar.
Ibland mer
och
ibland som vanligt.

Hur förhåller man sig till det då.
Jo, de "vanliga" dagarna
försöker man

Återhämta sig
själsligt

Det är då man dricker kaffe
med en väninna

Försöker känna att
detta är livet

Jag får lov att leva
återhämta mig
mellan de värsta
dagarna

Utan att få dåligt samvete
för att jag återhämtar mig
på ett trevligt sätt

Det är de dagarna
som
gör
att
man
står
ut
de
andra
dagarna

Tack för att får ha mina
kaffestunder

//caja

Moonlight shadow.


Molnen sveper över himlavalvet.
Skyndar sig förbi månen.

Vad är du rädd för.
Ljuset eller mörkret?

Inget, säger månen.
Jag skyndar mig mot gryningen

//caja

Vårlängtan.


Rester av en blomma står där vid husgaveln,
rester av sommaren som gått.
Jag betraktar, minns den som den var.

Likt blomman vissnar vi en stund på vintern,
för att leva upp igen till våren
då vi fylls med liv.

Novemberfärgerna går i brunt, grått och om vi har tur
frostigt vitt,
En kontrast till mångfalden som kommer
någon gång i maj.

Vi kan blunda, njuta av sommarens rester med tankens kraft.
Jag tror jag gör det, värmen kommer kanske fortare då.

//caja

Oktoberdimma.


Dimman kommer en kväll i Oktober,
jag fångar den på bild.

Stänger dörren inifrån,
kryper upp i soffan.

En skön kväll med familjen,
söndagsmys.

Ute är det bara kallt och fuktigt.

Natten bjuder på plågornas fasor,
snälla...låt det försvinna.

Försvinna i intet...NU!

Morgonen kommer krypande,
somnar strax innan klockan klämtar.

Upp, fotar månen, kör sonen...
det blir en vilodag idag.

//caja